För att bli specialist i rättspsykiatri krävs minst 7,5 års formaliserad utbildning efter läkarlegitimation (d.v.s. efter fullgjord AT-tjänstgöring). Rättspsykiatri är en grenspecialitet till basspecialiteten psykiatri. Det är Socialstyrelsen som utfärdar specialistkompetensintyg efter fullgjord utbildning.
Utbildningen syftar till att förbereda läkare till att arbeta inom de tre områden som är rättspsykiatrins kompetensområden; psykiatriska bedömningar på uppdrag av domstol, behandling av personer som dömts till rättspsykiatrisk vård samt arbete med psykiskt störda personer inom kriminalvården. För de två sistnämnda områdena gäller att psykiatrikern inte måste vara specialist i rättspsykiatri.
Bedömningar för domstol
Enligt Brottsbalken får en person som lider av en ”allvarlig psykisk störning” vid gärningen inte dömas till fängelse, utom i vissa undantagsfall. Finns en sådan störning även vid undersökningstillfället kan personen dömas till rättspsykiatrisk vård, som kan vara förenad med vissa restriktioner (särskild utskrivningsprövning).
När domstolen begär en rättspsykiatrisk undersökning önskar den således ha svar på frågorna om den åtalade begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och om en sådan störning finns kvar vid undersökningstillfället. Domstolen vill även veta om det till följd av den psykiska störningen finns risk för återfall i allvarlig brottslighet.
Rättspsykiatriska undersökningar (RPU) genomförs av Rättsmedicinalverkets avdelningar i Stockholm (Huddinge) och Göteborg. En RPU är ett teamarbete som består av flera delutredningar; en medicinsk–psykiatrisk del som genomförs av en rättspsykiater, en rättspsykologisk utredning som utförs av en psykolog och en socialutredning som genomförs av en forensisk socialutredare. Om personen i fråga är intagen för utredningen, dvs. häktad (en del utreds ”på fri fot”) finns även en omvårdnadsutredning där sjuksköterska, mentalskötare och eller instruktör sammanfattar iakttagelser från avdelningsvistelsen. Delutredningarna sammanfattas sedan i ett huvudutlåtandet som skrivs av rättspsykiatrikern som därmed är den som ansvarar för resultatet av utredningen.
Behandling av vårddömda
När en person dömts till vård efter att ha begått ett brott så ska vården i princip inte skilja sig från vanlig psykiatrisk vård på annat sätt än att den behandlande läkaren måste följa ett särskilt regelverk vid permission och utskrivning (som vanligen beslutas av länsrätt och inte psykiatriker). Dessutom måste den behandlande läkaren försöka minska risken för återfall i brott efter behandlingen och ta rimlig hänsyn till brottsoffer.
Arbete inom kriminalvården
Många av dem som begår brott lider av psykiska störningar men som inte är ”allvarliga psykiska störningar”. De döms därför till påföljd inom kriminalvården, varför psykiatriker utbildas för att kunna arbeta även där. Kriminalvården (häkten, anstalter och frivården) har inget uppdrag att bedriva sjukvård, men av praktiska skäl bedrivs viss hälso- och sjukvård på häkten och anstalter. Eftersom många av de intagna har problem med missbruk/beroende, personlighetsstörningar, ADHD/andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt icke-psykotiska psykiska störningar, har Kriminalvården avtal med ett flertal psykiatrer. Många intagna har sedan tidigare ingen kontakt med psykiatrin varför tiden på häkte/anstalt kan vara första möjligheten att identifiera och behandla olika psykiska störningar. Att arbeta som psykiater inom Kriminalvården innebär ett arbete som på en vanlig öppenvårdsmottagning, men ställer större krav på kunskaper om personlighetsstörningar och missbruk/beroende samt innebär goda möjligheter att tillämpa talanger för diagnostik och motivering.